Sakta men säkert…

går det framåt med badrummet… En liten bild säger mer än tusen ord. Jocke, som han heter på bilden är nu av mig utsedd till Sörmlands bästa hantverkare, utan att överdriva . Känns superskönt att ha en sådan duktig hantverkare på plats i huset. Firman som började med renoveringen av badrummet finns det en hel del att säga om, och inte i positiva ordalag.

Vi kommer med mer inlägg om badrummet när det börjar bli klart.

Jocke fixar o trixar....

Den som väntar…

väntar alltid för länge!

Vi vill bara hålla er lite uppdaterade inför det längre blogginlägget som kommer när badrummet är klart. En sak är i alla fall klart redan nu, och det är att vi äntligen är på väg mot att få ett badrum. Efter många turer, som delvis gått oss ordenligt på nerverna så har vi fått en hantverkare som arbetar sig allt närmare ett färdigt badrum. Han är väldigt duktig och äntligen känner vi oss trygga. Ni vet, det var ju så att badrummet skulle ha varit klart i mitten av december. Så inträffade diverse tråkiga händelser, såsom avsågad vattenledning, feldragningar av rör, samt rötskador som kom i dagen. Det blev en lång paus, då rötskador fick åtgärdas och nytt bjälklag fick byggas av en duktig timmerman från Gnesta. Därefter blev de hantverkare som åtagit sig uppdraget med hela badrummet bortkopplade, då förtroendekapitalet var minimalt. Därefter kom Jocke in i bilden och både vi och huset känner oss mycket glada över detta. Vi hoppas att vi snart kan lägga upp blider på det färdiga resultatet. Vi ska bara måla några km till och Jocke har också lite att stå i, men snart så…

Ibland är det värt att vänta… och… märkligt är det också att man vänjer sig vid ett mer primitivt leverne. När allt är klart så kommer vi nog uppleva livet som väldigt lyxigt i några dagar, innan vi vänjer oss tillbaka

Nu är det tungt som….

fan, på ren jävla svenska. Någonstans hade jag hoppats att det “bara” var syllen som var rötskadad, men som jag skrev i mitt tidigare inlägg så är 3 golvbjälklag skadade, OCH, idag så visade det sig att även syllen på en innervägg är rötskadad. SUCK! Med det i åtanke är det jävligt tungt just nu… Och inte är det lätt att få tag på timmermän som kan rycka ut på kort varsel, och inte tal om den ekonimsika biten… SUCK …. Jag brukar vara den som inte springer iväg i panik, men nu bubblar det i kroppen…

Vissa saker gillar man att hitta….

andra saker gillar man inte att hitta.

Nu är då det gamla badrummet väck och nu tittar det gamla fram istället. Och vips så kommer det en bild av hur det har sett ut när trappan upp till andra våningen fanns inne i huset, idag är trappan upp som en tillbyggnad. Syns klart och tydligt på bilden spåren efter den gamla trappan.  Inte så kul att titta upp och se den gamla brandskadan som svett taket ordentligt. Enligt en tidigare ägare uppstod denna lilla brand från en elkabel någongång på 70-talet. Som tur är så går det att rädda taket från den delen som kommer att vara hallen, då det mest är linoljefärgen som tagit stryk.

Hittade även en fin gammal skafferidörr ala 1900 med karm och allt, och den kommer att få pryda sin plats i en annan del av huset. I bilden ovan syns klart en skiljelinje mellan den bruna väggen och den vita. Till höger har det varit ett rum och till vänster ett skafferi antagligen då en ventil går att finna uppe till höger i bild. Av någon outgrundlig anledning valde man att sätta igen ventilhålet. Märkligt, då detta är ett badrum, men inget förvånar mig längre.

Som kuriosa dyker det upp gamla tapeter som sig bör i gamla hus. Dessa tapeter är upptapetserade direkt på timmerstommen och någon läsare som kan sin tapethistoria kanske kan komma med idéer om när dessa mönster var populära?

Ett till mönster…

Så då till de saker man inte vill hitta, och det är rötskador. Bjälklaget är genomruttet ca 1 meter in i rummet och syllen den är ilagd i är slut. Tack o lov så finns det fortfarande duktiga timmermän kvar så att laga detta är en baggis, nåja, i allafall för de som kan. Det “lustiga” i detta är att rötskadorna inte har uppkommit på grund av VVS och alla som har duschat, osv. Denna skadas “upphovsman” är den förskräckliga betongsockel som har suttit på stengrunden. Alla dessa små fickor som uppstår i mötet mellan betongsockel och offerbräda har gjort att vatten har letat sig ner till syllen. Alla vet att betong inte andas särskilt bra och det leder till rötskador som i detta fall. Då bjälklaget är ijackat i syllen med ändträ mot syllen förstår de flesta slutresultatet. Dagens uppmaning till er som har planer på att lägga på en betongsockel på er stengrund, gör det inte. Problemen kommer garanterat komma i form av fukt/rötskador.

Då var det då dags…

för nästa stora projekt i vårt hus. Denna gång är turen kommen till badrummet och den lilla toaletten på övre plan. Förhoppningsvis så kommer arbetet igång nästa vecka. Förhoppningsvis har vi ett nytt fräscht badrum lagom till julen. Ni som är tagen i att renovera badrum är mitt tips; var ute i väldigt god tid med detta. Ta in minst 4 offerter och är ni inom byggnadsvård så tala om det för hantverkarna. I dagens hantverksvärld är byggnadsvård ingen självklarhet. Ta en diskussionen redan från början om hur ni har tänkt er, med det sagt innebär det naturligtvis att vi som kunder ska lyssna på deras expertis.

Så här det ut idag och ingen  vidare vacker syn.

Badrum

I nästa bild ska det igensatta fönstret tas fram för att tillhöra badrummet.

Igensatta fönstret

Och så säger vi adjö för denna gång till 70-talets badrumsideal.

Hejdå 70-tal....

Färgval sätter sina spår.

Flera är det nog som får en del huvudbry när det kommer till färgvalet av fasad, fönsterbågar, foder, knutar osv. Så är det och var det i vårat fall och särskilt när det gäller fönster, karm och foder. I mitt tidigare inlägg syns det på flera bilder att bågarna har grönjord medans foder, karm är målat i engelskt rött. Visst, tittar man på bilden från mitt förra inlägg så ser det väldigt skumt ut, särskilt då fasaden är omålad och har “fel” kulör. Vi fick även en kommentar om detta att det ser märkligt ut. Jag tror nog de flesta tycker att det är svårt i dagens värld att följa någon slags tradition då allt annat runt omkring oss mer eller mindre går i ”vitt och antikgrått” – inget fel det ska sägas. Min fråga till er andra är; hur tänker ni och hur har ni löst det med era färgval? Har det varit lika mycket huvudbry hos er som hos oss? Kom gärna med synpunkter på detta.

För att visa hur vi har tänkt så kommer en bild som är fixad i Photoshop och jag har försökt att hitta någon slags gulockraton i färgen. Och visst, med handen på hjärtat är detta en subjektiv fråga då alla gör som de vill och lever gott med det. Ska sägas att visa färger via Internet Explorer som inte hanterar färger och färgprofiler särskilt bra är lite knepigt. Så, kom igen nu alla glada byggnadsvårdare och kom med synpunkter, bra eller dåliga spelar ingen roll!Vad tycker ni egentligen om denna färgkombination?

Färgval

Lite före och lite efter…

Tänkte lägga upp några lite före och efterbilder på trädgården och huset. Den första bilden i serien är hur det såg ut försommaren, 2010. Mycket slit har det varit att återställa hela grusgången runt huset. Allt, och då menar jag allt hade växt igen och en tidigare ägare hade höjt marken och asfalterat infarten och en bit in mit huset. Denna asfalt är nu borttagen och marken är nu återställde till rätt nivå. I samband med detta jobb dränerades det och marktavlutningen från huset fixades till. 11 ton grus har jag skottat ut, visst slitsamt men väl värt besväret. Till råga på allt så fanns det inte en enda rabatt på hela tomten.

Försommaren 2010

Björkhaga 2011

Björkhaga 2011

Mycket återstår med trädgården, och med huset utvändigt framförallt. Och invändigt, ska tilläggas.

Jag började detta grusgångsprojekt förra året och i år blev det då klart. Vi har en planritning över tomten och denna ritning är från 1885 och den fick ligga som förlaga för grusgångens form. Den klassiska rundeln går inte att ta miste om. För oss som bor här så känns det helt rätt med denna utforming. Ska tillägga att rabatten och dess indragning från grusgången också känns helt rätt anno 2011. Ska passa på att tacka alla grannar som har kommit över med diverse perenner. Då det är en stor tomt går det åt en hel del perenner. Det som vi inte har gjort med rabatterna är någon sorts planering över vad som ska växas var. Det är en fråga som löser sig med tiden.

Lite bilder på grusgången.

Grusgång, tagen från andra våningen.

Grusgång

Grusgång

Och visst är det naturgrus som gäller. 8/16 i fraktionen ska det vara.

I nästa inlägg ska vi pratat fönster.

PS. Den lilla rundeln och dess stenar låg begravt under allt gräs. DS.

M

Några är noggranna, andra…

slabbar och har sig och är mindre noggranna.
På 70-talet då denna “fina” bruna plastfärg hamnade på fönstret så slabbades det av stora mått. Kommer ett längre inlägg om fönster inom kort.

Villaträdgårdens historia

Vi är glada över att det finns en skiss på huset och trädgården från 1885. På skissen finns grusgången utsatt, men vilka träd och växter som fanns, det har vi ingen aning om. På Solhagas blogg berättar ägarna om att det finns både en utförlig ritning av huset, men lyckligt lottade som de är, finns även en mer utförlig skiss av trädgårdens alla växter och fruktträd(det finns även foton av ritningarna på bloggen). Jag hade önskat att något sådant fanns från vårt hus, men inte…

Min glädje över att snubbla över boken “Villaträdgårdens historia” skriven av Åsa Wilke blev därför desto större. På 277 sidor redogörs för historien bakom planeringen av trädgårdarna från1850 fram till 2005. Boken har dessutom massor av foton och förteckningar av växter för varje typ av trädgård och tidsepok.

På bilden nedan, ser vi en bild av ett hus, där trädgården har liknande proportioner som vårt eget hus, med en lång grusgång samt rabatter vid sidan av grusgången. Det känns betryggande att veta att vi faktiskt är helt rätt ute, när det gäller planeringen av trädgården så här långt. Och boken…den rekomenderas varmt!

Göra en höna…

av en fjäder, ska man inte göra, känner de flesta till. Men, det som började som ett, i mitt tycke “enkelt” projekt slutade just med att göra en höna av en fjäder.

Min tanke var att fixa sista biten av grusgången och det borde inte vara några större problem, den lilla sträckan som syns på bilden ovan. Glömde jag att säga att grunden har betong pålagt i stora mått? Den var ju oxå naturligtvis tvungen att knackas ner, därav att stengrunden på bilden ser lite väl “ovårdad’ ut. Plasten på bilden? Det tar vi ett annat inlägg… Grusgången för övrigt har jag grävt fram för hand men denna norrsida av grusgången blev för mycket för mig. Alldeles för mycket jord och lera, ska sägas. Sagt och gjort, jag lät någon annan komma hit med en liten grävare och tyvärr så visade det sig att ägaren på 70-talet hade gjutit en dryga 20 meter lång betongränna, och då menar jag en ränna av stora mått, halvmeter bred och 30 centimeter djup. Det förstår de flesta att den måste bort, sagt och gjort, den bilades bort. På bilden nedan har det schaktats ur en hel del, men spåren efter det gamla täckdiket där betongrännan låg syns till höger vid slänten.

Under denna betongränna dök det upp en MASSA kullerstenar. Kullerstenarna är gjorda som ett täckdike för slänten och dessa kullerstenar ligger säkert 1 meter ner i marken. Jag har säkert plockat ett hundratal kullerstenar. Kullerstenar som kommer väl till pass i ett senare skede i trädgårdsplaneringen. Som ni kanske börjar märka så växer projektet en aning.

Nåja, när den hade bilats bort så förstod jag att asfalten som låg över hela infarten måste oxå bort. När den var borta så insåg jag att marknivån hade höjts avsevärt när man lade på asfalten, bort emot en 30 centimeter på sina håll. För att marknivån ska hamna rätt så måste stora mängder jordmassa bort, och inte nog med det, vattenavrinningen måste oxå lösas. Inte helt lätt då en massa parametrar måste tas hänsyn till då huset ligger vid en slänt. Ja, nu har då fjäderna blivit en höna då det hela slutade med att vi fick ta hit en firma som är duktiga på det här med dränering och rätta lutningar där det ska vara det.

Nejdå, kära vänner, det är inte slut ännu. Då halva asfaltsinfarten är borta är det väl lika bra att göra hela jobbet klart, – att ta bort resterande asfalt. Eller hur? Nåväl, detta jobb skulle ändå göras, men det fanns inga planer på att göra det i år. Allt började så smått med en liten grusgång som jag ville ha…

Lite gamla rester av avslutet på betongrännan i form av brunnslock, a´la sönderrostade för 20 år sedan.

Som avslutning slänger jag in en bild på hur det såg ut för några veckor sedan, förutom den gula plåten och utemöblerna och att taket är omlagt. Jag ska ta ett nytt kort när arbetet är färdigt.