Lite före och lite efter…

Tänkte lägga upp några lite före och efterbilder på trädgården och huset. Den första bilden i serien är hur det såg ut försommaren, 2010. Mycket slit har det varit att återställa hela grusgången runt huset. Allt, och då menar jag allt hade växt igen och en tidigare ägare hade höjt marken och asfalterat infarten och en bit in mit huset. Denna asfalt är nu borttagen och marken är nu återställde till rätt nivå. I samband med detta jobb dränerades det och marktavlutningen från huset fixades till. 11 ton grus har jag skottat ut, visst slitsamt men väl värt besväret. Till råga på allt så fanns det inte en enda rabatt på hela tomten.

Försommaren 2010

Björkhaga 2011

Björkhaga 2011

Mycket återstår med trädgården, och med huset utvändigt framförallt. Och invändigt, ska tilläggas.

Jag började detta grusgångsprojekt förra året och i år blev det då klart. Vi har en planritning över tomten och denna ritning är från 1885 och den fick ligga som förlaga för grusgångens form. Den klassiska rundeln går inte att ta miste om. För oss som bor här så känns det helt rätt med denna utforming. Ska tillägga att rabatten och dess indragning från grusgången också känns helt rätt anno 2011. Ska passa på att tacka alla grannar som har kommit över med diverse perenner. Då det är en stor tomt går det åt en hel del perenner. Det som vi inte har gjort med rabatterna är någon sorts planering över vad som ska växas var. Det är en fråga som löser sig med tiden.

Lite bilder på grusgången.

Grusgång, tagen från andra våningen.

Grusgång

Grusgång

Och visst är det naturgrus som gäller. 8/16 i fraktionen ska det vara.

I nästa inlägg ska vi pratat fönster.

PS. Den lilla rundeln och dess stenar låg begravt under allt gräs. DS.

M

Några är noggranna, andra…

slabbar och har sig och är mindre noggranna.
På 70-talet då denna ”fina” bruna plastfärg hamnade på fönstret så slabbades det av stora mått. Kommer ett längre inlägg om fönster inom kort.

Villaträdgårdens historia

Vi är glada över att det finns en skiss på huset och trädgården från 1885. På skissen finns grusgången utsatt, men vilka träd och växter som fanns, det har vi ingen aning om. På Solhagas blogg berättar ägarna om att det finns både en utförlig ritning av huset, men lyckligt lottade som de är, finns även en mer utförlig skiss av trädgårdens alla växter och fruktträd(det finns även foton av ritningarna på bloggen). Jag hade önskat att något sådant fanns från vårt hus, men inte…

Min glädje över att snubbla över boken ”Villaträdgårdens historia” skriven av Åsa Wilke blev därför desto större. På 277 sidor redogörs för historien bakom planeringen av trädgårdarna från1850 fram till 2005. Boken har dessutom massor av foton och förteckningar av växter för varje typ av trädgård och tidsepok.

På bilden nedan, ser vi en bild av ett hus, där trädgården har liknande proportioner som vårt eget hus, med en lång grusgång samt rabatter vid sidan av grusgången. Det känns betryggande att veta att vi faktiskt är helt rätt ute, när det gäller planeringen av trädgården så här långt. Och boken…den rekomenderas varmt!

Göra en höna…

av en fjäder, ska man inte göra, känner de flesta till. Men, det som började som ett, i mitt tycke ”enkelt” projekt slutade just med att göra en höna av en fjäder.

Min tanke var att fixa sista biten av grusgången och det borde inte vara några större problem, den lilla sträckan som syns på bilden ovan. Glömde jag att säga att grunden har betong pålagt i stora mått? Den var ju oxå naturligtvis tvungen att knackas ner, därav att stengrunden på bilden ser lite väl ”ovårdad” ut. Plasten på bilden? Det tar vi ett annat inlägg… Grusgången för övrigt har jag grävt fram för hand men denna norrsida av grusgången blev för mycket för mig. Alldeles för mycket jord och lera, ska sägas. Sagt och gjort, jag lät någon annan komma hit med en liten grävare och tyvärr så visade det sig att ägaren på 70-talet hade gjutit en dryga 20 meter lång betongränna, och då menar jag en ränna av stora mått, halvmeter bred och 30 centimeter djup. Det förstår de flesta att den måste bort, sagt och gjort, den bilades bort. På bilden nedan har det schaktats ur en hel del, men spåren efter det gamla täckdiket där betongrännan låg syns till höger vid slänten.

Under denna betongränna dök det upp en MASSA kullerstenar. Kullerstenarna är gjorda som ett täckdike för slänten och dessa kullerstenar ligger säkert 1 meter ner i marken. Jag har säkert plockat ett hundratal kullerstenar. Kullerstenar som kommer väl till pass i ett senare skede i trädgårdsplaneringen. Som ni kanske börjar märka så växer projektet en aning.

Nåja, när den hade bilats bort så förstod jag att asfalten som låg över hela infarten måste oxå bort. När den var borta så insåg jag att marknivån hade höjts avsevärt när man lade på asfalten, bort emot en 30 centimeter på sina håll. För att marknivån ska hamna rätt så måste stora mängder jordmassa bort, och inte nog med det, vattenavrinningen måste oxå lösas. Inte helt lätt då en massa parametrar måste tas hänsyn till då huset ligger vid en slänt. Ja, nu har då fjäderna blivit en höna då det hela slutade med att vi fick ta hit en firma som är duktiga på det här med dränering och rätta lutningar där det ska vara det.

Nejdå, kära vänner, det är inte slut ännu. Då halva asfaltsinfarten är borta är det väl lika bra att göra hela jobbet klart, – att ta bort resterande asfalt. Eller hur? Nåväl, detta jobb skulle ändå göras, men det fanns inga planer på att göra det i år. Allt började så smått med en liten grusgång som jag ville ha…

Lite gamla rester av avslutet på betongrännan i form av brunnslock, a´la sönderrostade för 20 år sedan.

Som avslutning slänger jag in en bild på hur det såg ut för några veckor sedan, förutom den gula plåten och utemöblerna och att taket är omlagt. Jag ska ta ett nytt kort när arbetet är färdigt.

En liten uppdatering

Kattvindar:
En liten uppdatering av renoveringsaktiviteter. I samband med att taket lades om, så upptäcktes som vi redan tidigare skrivit om, att kattvindarna till del var i mycket uselt skick. En av fyra kattvindar hade klarat sig från 70-talets renoveringsiver, och var därmed förskonade från yttre påverkan. De andra visade sig vara mindre lyckligt lottade. Under gipsskivor, tretex, plast och gullfiberull fann vi till del en ganska trist syn, i form av röta och fuktskador.

Med förlagor i form av pärlspont och lister från den intakta vinden, kunde vi göra en beställning från Åttersta såg. Snart återfick kattvindarna sin forna beklädnad. Som isolering valde vi linfiber, som dessutom luktar underbart. Sedan målades två av kattvindarna med linoljefärg.
Det var inte så svårt att komma fram till vilken funktion dessa två kattvindar skulle få. Den ena som ligger i anslutning till sovrummet fick den äran att bli en walk in garderob, vilket kommer att beskrivas mer ingående i ett eget inlägg. Den andra hade varit en toalett, där vatten och avlopp är indraget.

Kattvinden ligger i anslutning till den inre hallen på övervåningen.

 

Och så här ser det ut idag, en hel del återstår men kan ju inte bli sämre än bilden ovan visar.

Nu ska det bara läggas golv, väljas ett nätt litet handfat samt passande toalett. Fönster , gjort efter orginalförlaga skall sättas på plats, golvsocklar och golvlister härnäst. så är vi nästan framme.
Vi tänker också bygga en lång platsbyggd och låg bänk, till höger, som kan rymma allt från handdukar till en massa annat smått och gott.
//Helga

Elektrisitetens historia…

är inget jag kan direkt, så därför slänger jag ut en trevare till alla läsare. Om jag Googlar på ämnet och Gnesta så verkar elektrisiteten inte kommit till Gnesta förräns 1915-1920, nått så där. Men vi har en bild som är tagen 1902 (inpräntat i nedre hörnet på fotografiet) och jag scannade in den bilden i hög upplösning och klart och tydligt på bilden syns det något som ser ut som el-ledningar kopplade till porslingskoppar, porslinskopparna sitter till och med kvar än i dag.

Finns det någon därute som är mer bevandrad i ämnet elens historia är ni varmt välkomna att skriva en kommentar om detta. Funderade ett tag på om det skulle vara telefonlinje, men då en liten bit av eltråden satt kvar på klippspiken när vi renoverade skorstenen verkar den tråden vara i det grövsta laget.

Ojdå…

Det var visst ett tag sedan vi uppdaterade denna blogg. Någon kanske undrar om det överhuvudtaget har hänt någonting. Hav förtröstan, det har hänt en hel del. Vi ska bara sammanfatta allt som har hänt och det ska fotas dessutom. Vi har haft så mycket att göra därav anledning till att bloggen inte har blivit uppdaterad. En stor uppdatering kommer inte kort (förhoppningsvis).

Micke

Ett bra tips…

Många är vi som eldar med ved och många är vi som någon gång har fått sur ved, och då menar jag inte ytligt sur ved. Trots att veden har varit inomhus X antal veckor hjälper inte det. Det pyser, ryker, luktar illa, ingen förbränning att tala om, ja, ni känner igen detta. Allt detta har nu drabbat oss och den torra veden är så gott som slut och det är 20 minusgrader ute. Ett bra tips jag har kommit på, och jag vet nu inte om detta tips är något som är allmänt känt eller inte. Men, för att få ner torktiden på den sura veden tar jag en rad med ved och sedan lägger tidningspapper ovanpå. Fortsätt att lägg tidningspapper mellan varje rad och låt det stå så ett dygn. Efter ett dygn är det dags att byta papper och byta rader på veden, det som låg överst hamnar nu underst. Känn på pappret hur pass fuktigt det är, det är en bra indikation på hur sur veden är och glöm inte att byta papper efter ett dygn, annars blir pappret som ett våtomslag på veden. Vrid gärna på klabbarna så att kontaktytorna inte blir demsamma. Tidningspappret drar ur all fukt ur veden och det är det som är det fina i kråksången. Gör dessa byten 3 – 4 dagar och kolla sedan med att provelda en surbit. Jag har nu provat detta 1 vecka och skillnaden är väldigt stor. Som en bra avslutning på denna torkprocess är att lägga in morgondagens vedklabbe kvällen innan i eldstaden. Men glöm inte att raka ur all gammal kol o sot innan! Inga glödloppor vill vi ha kvar i eldstaden.

Hoppas detta lilla tips kommer till pass i vinterkylan.

Micke

Läsning

för er som inte har tidningen så finns det en inscannad version att läsa här på bloggen.

Björkhaga i Södermanlands Nyheter

Kära läsare av denna blogg. Vi har inte glömt bort er! Hoppas ni inte har glömt bort oss… Det var väldigt länge sedan vi skrev ett inlägg, men ha förtröstan, nu kommer ett litet inlägg som handlar om att Södermanlands Nyheter har gjort ett repotage om byggnadsvård och då om vårat projekt. Artikeln finns att läsa i dagens tidning, och då pappersversionen. Visst, jag kunde önska att artikeln kunde vara lite mer djuplodad, men inte så lätt kanske då det handlar om utrymme. Men, framsidan pryds av Helga och mig och resten går att läsa i mitten av tidningen i ett hel uppslag. Och nej, jag sa aldrig att man inte ska använda plastfärg för att den flagnar fort.

Och ja, ni får slå oss på fingrarna och skälla lite på oss för den låga aktiviteten som har varit på denna blogg den senaste tiden. Att det har varit låg aktivitet betyder dock inte att det inte har hänt något här, för det har det gjort. Handlar bara om att sätta sig ner och skriva ner och ta bilder på det som har hänt.

Micke….