I går, lördag, så så tog vi en promenad där vi passerar ett av de äldsta områdena här i trakten. Bebyggelsen är vacker och vid slutet av den stora gården med många hus så går man över en järnvägsbro. Där satt denna dag en gammal man på sin rullator och njöt av höstsolen. Vi stannande till och Micke började samtala med honom. Det visade sig att han bott i hela sitt liv på gården, närmare bestämt i snart 99 år, klar i huvudet med bra minne och glimten i ögat. Han kände väl till vårt hus, hade varit där många gånger då hans föräldrar var goda vänner med familjen Sköldin som bodde här. Han minns alla fruktträd, speciellt bigarråträdet som står kvar ännu. Även invändigt kunde han berätta en del, om vem som bodde var. På övervåningen bodde den äldre damen Sköldin sedan hennes make gått bort, och hon kände till alla traktens hästar vid namn, och de var inte få till antalet på den tiden. På undervåningen bodde sonen som var fanjunkare med sin fru och barn. Ja, mycket mer berättade vår nya bekantskap medan han drömde sig bort och tittade på tåg som passerade under oss. När han var liten så var det ånglok som passerade under bron och brukade han och hans vänner springa igenom ångan, för tåget hade just fått upp ångan efter kröken lite längre bort.

Advertisements